Här kan du se årets studiedag om Skuggsamhället. Du hittar även en sammanfattning av dagen och några av föreläsarnas bilder.

Skuggsamhälle är en del av samhället som existerar vid sidan av välfärdsstaten. Människor i skuggsamhället kan vara s.k. papperslösa eller EU-migranter, och de arbetar främst i branscher som bygg, transport, städning och restaurang. De sliter under långa arbetspass, ofta i en riskfylld arbetsmiljö utan skyddsutrustning och för en oanständigt låg ersättning. Genom arbetsgivaren får de undermåliga bostäder med trångboddhet och misär. Det handlar inte sällan om människohandel – de lockas hit under falska förespeglingar och hamnar i situationer de inte kan ta sig ur, t ex prostitution.

Svensk socialpolitisk förening ville med årets studiedag lyfta fram denna dolda del av vårt samhälle och diskutera vad det är i vårt samhällssystem som har stimulerat den destruktiva utvecklingen men också vad som behöver göras för att förbättra situationen.

Förste talare på temat Skuggsamhället var Elinor Torp, grävande journalist på arbetsmiljöområdet och författare till flera böcker i ämnet, senast ”Vi skuggorna – ett Sverige du inte känner till”. Med bilder, filmklipp och berättelser gav hon en mycket berörande redogörelse från detta parallellsamhälle mitt ibland oss, om maktlösa arbetare som befinner sig längst ner i entreprenörskedjorna. Högst upp finns ofta en offentlig beställare av arbetet – var och varannan kommun verkar ha tappat kontrollen över sina upphandlingar enligt Elinor Torp. Kriminella använder svenskt arbetsliv för att tvätta smutsiga pengar rena, seriösa arbetsgivare har inte en chans i konkurrensen om lägsta pris och samhällets kontroll är närmast obefintlig. Genom arbetslivskriminliteten har enligt beräkningar ca 92 miljarder kronor försvunnit årligen från staten, och än värre, orsakat stort mänskligt lidande och förnedring, ovärdigt ett välfärdssamhälle.

Läkare i världen är en internationell organisation som bygger merparten av sitt arbete på volontärers insatser för att ”hjälpa, vårda, vittna”. Lena Thurang, tf generalsekreterare och Fiola Mollakuqe, jurist och ansvarig för den sociala verksamheten, redogjorde för arbetet i Sverige för att hjälpa utsatta människor, de flesta papperslösa, att söka och få vård och stöd. Alla i Sverige har rätt att få ”vård som inte kan anstå”, men så fungerar det inte för de här grupperna, som ofta blir avvisade från vårdcentraler och sjukhus. Lagstiftningen på området är otydlig, och det råder stor osäkerhet i hur den ska tolkas. Ca 2000 personer får årligen vård, stöd och hjälp genom organisationen, och man vittnade om stor oro bland de hjälpsökande, som ”aldrig får en chans att bli en del av samhället”, de är ”alltid rädda, måste flytta ofta och barnen byta skola”, osv.

Ola Pettersson, ordförande i Delegationen mot arbetslivskriminalitet, leder arbetet i den kommitté som regeringen tillsatt för att samla erfarenheter och stödja aktiviteter som motverkar arbetslivskriminalitet. Med detta begrepp avses ”kvalificerade förfaranden som strider mot författningar och avtal som rör arbetslivet”. Det är en svårighet att få fram siffror på omfattningen av arbetslivskriminaliteten – ”det är en utmaning att mäta något som inte vill mätas”, enligt Ola Pettersson. Offentliga sektorn behöver förbättra sitt kontrollarbete, kommuner behöver samverka och ta tag i välfärdsbrotten, något som tydligt visats i boken ”Hemtjänstmaffian”.  Delegationen är i början av sitt arbete, och man har startat med att samla kunskaper på området och att försöka finna goda exempel på sådant arbete, både nationellt och internationellt (bl a från Norge). En första årsrapport ska lämnas i februari 2023.

Fackligt center för papperslösa talade sedan under rubriken ”Facklig kamp mot slaveriet på svensk arbetsmarknad” genom ordföranden Bengt Sandberg och vice ordföranden Maria Östberg-Svanelind. Centret, som funnits i 14 år, är ett samarbete mellan fackföreningar inom LO, TCO och Saco med syfte att hjälpa och stötta arbetstagare utan papper på den svenska arbetsmarknaden. Bengt Sandberg skrädde inte orden när han talade om de kriminella arbetsgivare som utnyttjar människor i en utsatt position; de är ”svinpälsar som rånar människor”, de är ”gangstrar”, ”att inte få lön överhuvudtaget är slaveri”. Att vara fackligt ansluten är inte självklart för många av dem man försöker hjälpa, dvs papperslösa, EU-migranter och tredjelandsmedborgare – det rör sig om ca 100 000 människor i Sverige och 3,4 miljoner i EU. Men fackliga organisationer kan vara till stor hjälp där myndigheterna har misslyckats. Man behöver dock bättre lagstöd för sitt arbete enligt centrets företrädare.

Sist under dagen framträdde två ideella organisationer, som är engagerade i att hjälpa och stötta utsatta människor som lever mitt ibland oss.
Lovisa Landälv, som är samordnare vid Frälsningsarméns Traffickingcenter Safe Havens, berättade om arbetet med särskilt sårbara grupper: hemlösa, Eu-migranter, papperslösa och asylsökande, våldsutsatta kvinnor, ensamkommande barn och unga, personer med psykisk ohälsa eller annan funktionsnedsättning, ekonomiskt utsatta osv. Det kan vara att identifiera brottsoffer, som t ex tvingas tigga eller prostituera sig och hjälpa dem att få tillgång till sina rättigheter. Det kan bl a handla om en lämplig och säker bostad, materiellt understöd, nödvändig sjukvård, psykologiskt stöd, juridisk rådgivning och information eller hjälp med översättning och tolkning. Man samarbetar med andra organisationer och myndigheter och ägnar sig också åt påverkansarbete, allt för att hjälpa utsatta människor till vidare skyddsnät och nätverk som kan ge stöd när man hamnat i ”helvetet på jorden”. Under 2021 hjälpte Safe Havens ca 400 personer till en bättre tillvaro i Sverige.

Stockholms Stadsmissions Baba ger råd och stöd för unga ensamkommande som står utanför samhällets insatser eller riskerar att hamna utanför – det kan också gälla dem som har tillfälligt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. Enhetschefen Sofie Arvidson talade om dessa grupper som lever i extrem utsatthet, som internationellt kallas ”modern slavery”. De får inte sina basala behov tillfredsställda, lever i hemlöshet eller prekära bostadsförhållanden, har ingen laglig försörjning och riskerar att utsättas för människohandel eller arbetslivskriminalitet. De riskerar att drabbas av psykisk ohälsa med droger som självmedicinering. Baba arbetar genom ombudskap med råd och stöd, juridisk rådgivning och hjälp i kontakten med myndigheter, kontakt med vård samt information om rättigheter vid återvändande till hemlandet. Man erbjuder också social samvaro, fritidsaktiviteter och skaparverkstad. Baba arbetar också för att åstadkomma en rättssäker asylprocess och att säkra rätten till bistånd enligt LMA (Lagen om mottagande av asylsökande m fl) eller enligt Socialtjänstlagen. Under 2021 hjälpte Baba 319 unga personer i Stockholm.

Sammantaget var det en omskakande studiedag om ett skuggsamhälle vi kanske inte visste fanns med människor som lever runt omkring oss, på byggen, biltvättar, krogar, i hemtjänsten eller städbranschen, under omständigheter som är helt ovärdiga vårt samhälle. En fråga som infinner sig är hur vi ska åstadkomma förändring på samhällsnivå men också i vår egen vardag – vi har alla ett ansvar i detta, anser Gun-Britt Trydegård, som förde anteckningarna.

Här hittar du några av föreläsarnas bild