Hur får man en bostad om man inte har resurser att köpa sig in på bostadsmarknaden? Och om man inte heller har möjlighet att hyra? Hur påverkas barn av osäkra boendeförhållanden? Hur får man ett tryggt boende om krafterna och hälsan sviktar på äldre dagar? Sverige har stora problem på bostadspolitikens område. Svensk socialpolitisk förening valde därför att ägna årets studiedag den tredje november – den första helt digitala i föreningens historia – åt bostadsfrågan. Hemmets betydelse, särskilt i en tid av pandemi, var en återkommande tema under dagen.

---

Bostad först – nu eller aldrig?

Hur får man en bostad om man inte har resurser att köpa in sig på bostadsmarknaden? Och om man heller inte har möjlighet att hyra? Hur påverkas barn av osäkra boendeförhållanden? Hur får man ett tryggt boende om krafterna och hälsan sviktar på äldre dagar?

   Sverige har stora problem på bostadspolitikens område. Svensk socialpolitisk förening valde därför att ägna årets studiedag den 3 november – den första helt digitala i föreningens historia – åt bostadsfrågan. Hemmets betydelse, särskilt i en tid av pandemi, var ett återkommande tema under dagen.

Ett hem är grunden för trygghet, gemenskap och frihet men ger också möjlighet att komma tillrätta med sociala problem, att upprätthålla ett arbete och leva ett självständigt liv. Hemmet har blivit särskilt betydelsefullt under pandemin. Många har arbetat hemifrån, gymnasie- och högskolestudenter har fått sköta studierna i hemmet. De äldre i socialtjänstens särskilda boenden har varit särskilt drabbade av viruset, liksom de som är trångbodda i utsatta bostadsområden. Pandemin har satt ljuset på de skilda bostadsvillkor vi lever under, situationer långt ifrån heminredningstidningarnas reportage och TV-programmen om drömhuset.

Bostadsfrågan engagerar utan tvekan. 200 personer – från Jokkmokk till Malmö – deltog i studiedagen som sändes via Youtube från ABF-huset i Stockholm. Frågan om rätten till en bostad hade också en tydlig koppling till utdelningen av föreningens hederspris. Mottagare i år blev riksdagsledamoten, diplomaten, journalisten, läraren med mera Thomas Hammarberg. Han får priset för sin mångåriga och envisa kamp för mänskliga rättigheter, både i Sverige och internationellt.  

• När vi talar om mänskliga rättigheter är det också nödvändigt att ha med de sociala rättigheterna, betonade han. I hela världen ser vi hur stigmatiserande det är att inte ha ett hem, en adress. Bostaden är förutsättningen för så mycket annat.

Han menar att vi nu befinner oss i en känslig tid, då många rättigheter utmanas. Pandemin har förstärkt detta. Hoppet, fortsatte han, ligger i människors engagemang, att många nu höjer sina röster till försvar för rättigheter – och att det finns viktiga internationella samarbeten på området.

Stora grupper stängs ute från bostadsmarknaden

Hur ser det då ut i Sverige? Micael Nilsson arbetar på Boverket med bostadssociala frågor och hemlöshet. Han blickade tillbaka på den sociala bostadspolitiken för hushåll med svag ekonomi, talade om nuläget och om en riktning för framtiden. Idag saknar stora grupper möjligheten att själva skaffa sig en bostad. Ofta handlar det om personer som av olika skäl inte kvalificerat sig för ersättning från välfärdssystemet. Detta samtidigt som kommunernas inflytande över bostadsfrågorna har minskat. Förr fanns bostadsförsörjningsplaner som nu ersatts med mer allmänna riktlinjer. Det finns i kommunerna inte heller någon helhetsbild över hushållen med svag ekonomi. Siffror som Boverket tagit fram visar att ungefär 462 000 hushåll i Sverige är trångbodda.

Är då social housing nästa steg? Micael Nilsson menar att begreppet är missvisande och vill hellre tala om behovet av en social bostadssektor. Med det menas ett system för att långsiktigt ordna bostäder till hushåll med begränsade resurser. En social bostadssektor behövs, förklarade Micael Nilsson, både för att kunna göra bostäder tillgängliga och för att sänka kostnaderna för individerna. Några kännetecken finns för en social bostadssektor. Det finns ett särskilt finansieringssystem, definierade målgrupper, ett förmedlingssystem, besittningsskydd som gör boendet långsiktigt, subvention för att sänka hushållets boendekostnad samt en behovsbedömning.

Äldreboendet – både hem och plats för vård och omsorg

Pandemin har satt strålkastarljuset på äldreomsorgen, och framför allt på dess brister. Det har också tydligt framstått hur socialtjänstens boenden för äldre har två funktioner – ett hem för privatliv, gemenskap och självbestämmande och en plats för omfattande vård och omsorg.

Marta Szebehely, professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet, beskrev äldreomsorgens utveckling de senaste fyrtio åren – från institution till eget hem.

• Vi ska vara stolta över våra äldreboenden, sade hon. De boende har stor möjlighet till självbestämmande. Det är lätt för anhöriga att komma på besök. Bostäderna ligger inte avsides, som är vanligt i andra länder. I Sverige är inte rädslan att komma till ett särskilt boende, utan att inte få en plats där. Sedan millenieskiftet har en tredjedel av de särskilda boendena för äldre försvunnit. Det är allt sjukare äldre som nu flyttar in.

Marta Szebehely pekade på att äldreomsorgen är underfinansierad, att det råder brist på utbildad personal, att många arbetar under otrygga villkor och med scheman som är svåra att kombinera med familjeliv och fritid. Det saknas också ofta tillgång till medicinsk personal. Äldreomsorgen behöver mer resurser, men hon varnade också för att ett ensidigt medicinskt synsätt på verksamheten ska vinna terräng som en följd av att smittan tog sig in på äldreboenden och många dog i covid -19.

• Äldreboendet är ju den sista bostaden, en plats där man dör. Men det är också ett hem, en plats för liv. Det är viktigt att inte kasta ut det sociala synsättet.

Bostad först – en väg ut ur hemlösheten

Connie don Marco levde som hemlös i Stockholm under många år. Hon minns morgnarna när hon lämnade härbärget, drev omkring på stan med det hon ägde i händerna, letandet efter sovplats när kvällen närmade sig. Genom Bostad först fick hon en lägenhet. Hon har lett brukarcirklar om egenmakt, och om att bo. Idén bakom Bostad först kommer från USA och i Sverige har den använts sedan 2010. Connie don Marco gästade studiedagen tillsammans med Ninja Larsson från socialförvaltningen i Stockholms stad.

• Tanken bakom Bostad först är att personer med sociala problem kan och bör ha egen bostad, berättade Ninja Larsson. Hyresgästen bor i lägenhet med andrahandskontrakt som kan omvandlas till förstahandskontrakt. Personen får stöd av en case manager. Boendet är inte kopplat till krav på att gå i behandling. De som kan komma ifråga för Bostad först är personer med långvarig hemlöshet bakom sig. En plats i Bostad först är behovsbedömd som andra insatser inom socialtjänsten. Målet är att hyresgästen ska kunna bo kvar och få en bättre livskvalitet.

Vägen till eget boende är inte alls lätt, påpekade Connie don Marco. Många har låg självkänsla, tror inte det ska gå den här gången heller. Därför är det viktigt med verksamheter där man kan utbyta erfarenheter och ge varandra stöd.

En trygg plats att kalla hemma?

Uppväxtvillkoren skiljer sig mycket för barn i Sverige idag, berättade barnombudsmannen Elisabeth Dahlin. Och klyftorna har ökat. Medan många har en god levnadsstandard så saknar stora grupper av barn en trygg plats att kalla hemma. De bor trångt. De bor i andra, tredje eller fjärde hand. De bor på korttidsboende eller med rivningskontrakt. Deras familjer kan helt stå utanför bostadsmarknaden. Konsekvenserna blir stora för barnen. Trångboddhet ökar risken för konflikter, det blir svårt att få ro till läxläsning eller att ta hem vänner. Trots nollvisionen vräks barn fortfarande. Vi vet att otrygghet för med sig stora hälsorisker. Under pandemin är det barnen som redan lever i utsatta situationer som drabbas hårdast. Det är viktigt att följa utvecklingen, ha kunskap om hur barn påverkas på kort, medellång och på lång sikt. Bostadsfrågan är central för barnens hela livssituation.

Det behövs en nationell bostadspolitik

Emma Hult, bostadspolitisk talesperson i Miljöpartiet, avslutade dagen. Hon konstaterade att hemlöshet är ett misslyckande för samhället. Nu är det individen och marknaden som fått ta en allt större del av ansvaret.

• Det behövs en nationell bostadspolitik, med skärpt bostadsförsörjningslag. Kommunernas ansvar behöver utökas.

Hon kritiserade den så kallade sociala dumpingen, att kommuner försöker få andra kommuner att ”ta över” vissa invånare.

• Det är inte acceptabelt. Kommunen har ansvar för alla sina invånare. Men det behövs också ett nationellt engagemang för att stödja kommunerna i bostadsfrågorna.

Emma Hult anser att vi inför framtiden behöver få svar på frågan: Hur vill vi bo? Är det i olika former av kollektiv, generationsboende – eller en tvåa på egen hand? Forskning borde titta närmare på detta. Hon avslutade med att konstatera att Sverige redan har social housing – många kommuner ordnar boendelösningar för människor som inte får tillträde till bostadsmarknaden på annat sätt.

Alla är överens om hur viktigt hemmet är, att ha en plats att stänga dörren om sig och sina tillhörigheter, en fast punkt. Idag är detta inte för alla. Och då måste bostadsfrågorna ta stor plats i samhällsdebatten.

Ann Jönsson