Vad kommer möjligheten att införa insatser utan biståndsbeslut i nya SoL innebära för invånare och anställda i kommunerna? Intresset var stort för föreningens seminarium om insatser utan föregående biståndsbeslut.

Närmare 500 personer hade anmält sig till seminariet som modererades av Svensk socialpolitisk förenings kassör Fredrik Hjulström och inleddes med Monika Engström, huvudsekreterare för utredningen Hållbar socialtjänst och idag socialrättsjurist på Akademikerförbundet SSR. Monika gick igenom utredningens huvudpaket där insatser utan föregående biståndsbeslut är en del tillsammans med krav på förebyggande perspektiv och vetenskap och beprövad erfarenhet. Föreslaget innebär i korthet att varje kommun får avgöra om insatser utan biståndsbeslut ska erbjudas och i så fall vilka. Det finns också insatser som kontaktperson, vård på HVB och särskilt boende för äldre som inte får ges utan föregående biståndsbedömning. Kommunen får göra avgränsningar för att rikta insatserna mot vissa målgrupper. Människor som anser sig vara i behov av stöd och hjälp kan ta kontakt direkt med kommunens utförare, som inte får neka någon som söker hjälp, så länge hen ingår i ramen för avgränsningarna. Om utföraren har fullt så kan de däremot ställa sökande på kö. Möjligheten att ansöka om en insats och få sin ansökan bedömd kommer att finnas kvar.

Seminariet fortsatte med att Gun-Britt Trydegård, fil dr i socialt arbete och ledamot i föreningens styrelse, gick igenom forskningen och erfarenheterna från det område som redan har vissa insatser utan biståndsbedömning – äldreomsorgen. Hon konstaterade snabbt att det inte finns så mycket forskning och att det är svårt att få en överblick eftersom en mängd olika begrepp används och skillnaden mellan kommunerna är stor. Förslaget i utredningen om en ny SoL innebär att hemtjänst och korttidsboende också kan ges utan biståndsbedömning utöver de insatser som ges idag (trygghetslarm, servicetjänster, stöd till anhöriga). Forskningen om biståndsbedömning inom äldreomsorgen visar att kommunala riktlinjer och vad kommunen kan erbjuda, styr mer än vad socialtjänstlagen gör. Fördelarna med förenklad biståndsbedömning är att det avlastar handläggarna, effektiviserar administrationen, gör det enklare för de äldre, man undviker integritetskränkande utredning och det kan ge ökad tillit, ökad delaktighet, självbestämmande samt valfrihet. Nackdelarna är att det inte blir någon besparing, bedömningen förskjuts till uppföljningen, det kan skapa ett överutnyttjande, rättssäkerhet en blir bristande när insats inte ges efter behovutan efterefterfrågan. Kommunen riskerar att tappa bort dem som inte själva kan bedöma sina behov. Gun-Britt avslutade med att fråga om insatser utan biståndsbeslut kommer att göra dem mer tillgängliga för äldre som har behov av dem? Kommer privata utförare att vara mer generösa som ett sätt att tjäna mer pengar? Är det rätt väg mot en jämlik, jämställd och rättvist fördelad socialtjänst? Och kommer det att lösa hemtjänstens problem med resursbrist, tidspress och dåliga arbetsvillkor?

Efter det följde ett exempel på en verksamhet som arbetar med insatser utan biståndsbeslut redan idag. Jonas Söderlund, socionom och familjebehandlare i Skarpnäck berättade om hur han och hans kollegor arbetar med familjer där det finns en oro för att deras barn ska rekryteras till kriminalitet, inom projektet LOSAM. Det är en snabb och tidig insats där ingen utredning krävs. De ger fem till sju samtal om risk och skyddsfaktorer för att hitta skyddsfaktorer i hem, skola och fritid. På två och ett halvt år ar de arbetar med ca 135 familjer. Skälet till att de fått fatt i så många är att de arbetar och rör sig i samverkan med skolan, polis, fritidsgårdar och civilsamhället. Samverkanspartners kan höra av sig direkt till Jonas som snabbt kan träffa den unge om det finns ett samtycke från vårdnadshavarna. Syftet med insatsen är att aktivera bra nätverk runt barnet för att minska oron. De är en flexibel socialtjänst som fokuserar på bemötandet och som kan träffas på tider och platser som passar familjen Projektet pågår till årsskiftet och efter det blir det förhoppningsvis permanentat. En framgångsfaktor är att Jonas och hans kollegor är välkända bland dem som arbetar med barn i stadsdelen och de är bra på att sälja in LOSAM. Att barn och familjer snabbt får träffa dem och flexibiliteten är andra framgångsfaktorer. Jonas tycker att de har svårare att arbeta med de familjer som redan är aktuella inom socialtjänsten och han tror att deras insats fungerar bäst i ett tidigt förebyggande stadium. Det är en målgrupp som socialtjänsten inte arbetar med idag.

Seminariet avslutades med att moderator Fredrik Hjulström och föreläsarna besvarade deltagarnas frågor om allt från utbildningskrav till hur insatserna ska följas upp.