Regeringen har aviserat att en ny socialtjänstlag kommer att träda i kraft den första juli 2025. Svensk socialpolitisk förening ordnar därför tre seminarier under våren med fokus på några av de förändringar som lagen förväntas innehålla. Det första hade fokus på förebyggande arbete.
Först ut var Malin Eriksson, professor i socialt arbete vid Umeå universitet, som talade under rubriken Polisens och socialtjänstens förebyggande insatser i så kallade utsatta områden – rättsstatens kontra välfärdsstatens utsträckta arm.
Hon utgick från begreppet Social hållbarhet, som är ett mål för regional och lokal samhällsplanering, och handlar om att bidra till ett jämställt och jämlikt samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa och utan orättfärdiga skillnader.Polisen och socialtjänsten är två samhällsinstanser som har ett särskilt och lagstadgat ansvar för att arbeta för social hållbarhet – det är två myndigheter med olika uppdrag och ansvar. Socialtjänstens ansvar slås fast i portalparagrafen och andra målparagrafer; man ska främja förutsättningarna för goda levnads-förhållanden, trygghet och jämlikhet i levnadsvillkor – det är ”välfärdsstatens utsträckta arm”, något som ytterligare förstärks i den kommande nya Sol. Polisens uppgift är att förebygga brott och ingripa när sådana inträffar, och arbeta för att främja medborgarnas rättssäkerhet och rättstrygghet – det är ”rättsstatens utsträckta arm”.
Malin Eriksson redogjorde för en studie av operation Mareld, polisens satsning för att bryta den negativa utvecklingen i särskilt prioriterade områden i polisregion Stockholm, som också innebär ett ökat samarbete med andra samhällsaktörer, som socialtjänsten. En fallstudie som gjordes i Botkyrka i Storstockholm, visade en diskrepans i uppfattningen om området och de boende där – polisens bild var svart-vit och mera negativ än invånarnas, som hade en betydligt mera positiv syn på boendemiljön och tryggheten där. Malin Eriksson menar, att det krävs en gemensam problembild för att kunna åstadkomma förändring. Bland de boende fanns en hög tilltro till den lokala polisen, en fördel som man kan bygga vidare på.
Människors förtroende för socialtjänsten var generellt lågt, och man upplevde att socialtjänsten inte är lätt tillgänglig för medborgarna. Malin Eriksson menar att det är rätt att fokusera på förebyggande insatser, söka nya arbetssätt och vara närvarande och mera synlig i lokalsamhället. Samverkan är centralt – med andra myndigheter, civilsamhället, näringslivet och medborgarna. Detta kräver även politisk förankring och samverkan mellan olika politikområden. Socialarbetaren kan vara en ”gränsgångare” och ta initiativ till nya gemensamma insatser.
Karina Tilling, ekon. doktor och forskare vid FoU i Väst, berättade om hur man arbetat med att utveckla hälsofrämjande insatser för äldre i Göteborgsregionen enligt den s.k. KUBINOL-modellen. Bakgrunden är kunskapen om att antalet äldre ökar starkt och att detta ställer krav på samhällets insatser för äldre, både inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Att förebygga ohälsa på äldre da’r är till gagn både för individen och för samhället. Enligt Socialstyrelsen finns det fyra grundpelare för ett gott åldrande: social gemenskap, fysiskt aktivitet, goda matvanor och meningsfullhet i livet.
Karina Tilling gav exempel på de utmaningar man sett i äldreomsorgen. Det fanns många pågående insatser av förebyggande karaktär men med otydlig inriktning, och utvärderingar tittade mest på antalet genomförda insatser och deltagarnas nöjdhet. Man behövde nå ut till fler grupper, som män, utrikesfödda och ofrivilligt ensamma personer. Det fanns också nya behov bland de äldre, t ex att bli mer hemmastadd i den digitala världen. Äldreomsorgen borde också samarbeta mer med andra aktörer i civilsamhället för att åstadkomma förändring.
Insatser enligt KUBINOL-modellen (KunskapsBaserad Utveckling av Insatser för att uppnå önskad Nytta och skapa Organisatoriskt Lärande) utgår från att man först identifierar vilken nytta som ska uppnås. Utifrån detta identifieras behov, man definierar målgrupp, formulerar uppdrag/mål och berörda aktörer. Nästa steg är att utforska vilken kunskap och vilka goda erfarenheter som finns, något som kräver kunskapsbaserad socialtjänst och professionell expertis. På denna grundval kan man utforma insatsen och hur den ska genomföras. Efteråt utvärderas om önskad nytta har uppnåtts, man omprövar och reviderar eventuellt insatsen. Processtöd ges i form av handledning och projektträffar för erfarenhetsutbyte.
Exempel på insatser som gjorts i kommuner i Göteborgsregionen:
- Sillfrukost för ensamboende män
- Digital teknik i vardagen, social aktivitet riktad till män
- Uppsökande hälsolots och hälsosamtal
- Kontaktskapande möten för personer med hemtjänst
Utvärderingar från dem som arbetat enligt modellen visar, att man värdesätter att det blir tydligt vad man vill göra och hur man ska göra det, och att man utvärderar rätt saker, att modellen är pedagogisk och att man lätt kan förklara arbetet för politiker och andra intresserade. KarinaTilling avslutade med att uppmuntrande säga: ”Det går! För den som vill veta mer om arbetet enligt KUBINOL-modellen kommer det en rapport från FoU Väst i april 2024 https://goteborgsregionen.se/kubinol.
Sista talare var Lina Blombergsson från Föreningen Sveriges socialchefer och avdelningschef i Stockholms stad, som hävdade att det krävs ett nödvändigt perspektivskifte för att socialtjänsten ska kunna öka det förebyggande arbetet. Fokus har för mycket varit på utredning (socialarbetare har gjort 1-2 utredningar per dag, som sällan lett till någon insats) och myndighetsutövning. I stället bör man tänka hur man kan hjälpa människor i deras livssituation, hjälpa barn att klara skolan och ta del av fritidsaktiviteter, lägga pussel av tänkbara stödinsatser. Socialtjänsten måste skapa tillgänglighet, gärna samlokalisera med andra organisationer, bli känd i lokalsamhället. Om man kan åstadkomma detta sätt att arbeta i socialtjänsten, kan man också förbättra arbetssituationen för socialarbetare, som idag har det tufft med svåra ärenden och negativa attityder från allmänheten. Personalomsättningen är stor, och frågan är om socialarbetarna tycker sig ha ett meningsfullt arbete.
Lina Blombergsson menade att socialtjänsten har en uppförsbacke i arbetet med att nå ut och fånga upp problem i familjerna tidigt, eftersom det finns en rädsla för de tvångsåtgärder socialtjänsten har att tillgå. Hon talade i stället för en ”Första linjens socialtjänst”: att tänka förebyggande på ett annat sätt, göra det lätt för människor att ta kontakt med socialtjänsten, ha ”låga trösklar” till verksamheterna, finnas lokalt ute bland invånarna. Det är nödvändigt att få fler att söka hjälp, och få andra organisationer och myndigheter att hänvisa till socialtjänsten, ”ta bort stigmat”. Det kan vara svårt att både göra ”som förut” och att tänka nytt, och det kan dröja lång tid innan de ökade kostnader som arbetssättet kan medföra ger ekonomiskt utslag. En repressiv lagstiftning på närliggande områden riskerar också att stjälpa intentionerna i den nya socialtjänstlagen.
Gun-Britt Trydegård