Svensk socialpolitisk förenings årliga studiedag ägde rum den 8 maj 2023 i ABF:s lokaler i Stockholm och sändes också digitalt via Youtube. Årets tema var: ”Vad händer med socialpolitiken i Tidöavtalets Sverige? Studiedagen hade lockat över hundra deltagare – de flesta deltog digitalt – och engagerande föreläsare gjorde nerslag i olika områden av socialpolitiken. Med en grov sammanfattning kan sägas att det inte var någon ljus bild som tecknades. Socialpolitiken har en mycket undanskymd plats och merparten av överenskommelserna i Tidöavtalet handlar om hårdare tag mot kriminalitet och invandring, förslag som sällan har stöd i forskning och erfarenheter.
Sedan föreningens ordförande Josefine Johansson hälsat välkommen inleddes studiedagens föreläsningar av Monica Engström, som är socialrättsjurist vid Akademikerförbundet SSR. Hennes genomgång av Tidöavtalet visade att detta har stort fokus på brottsbekämpning och migrationsfrågor medan socialpolitiken mest har fått en roll som en del av kriminal- och migrationspolitiken. Många av de åtgärder mot ungdomskriminalitet som föreslås, har hämtats från Danmark. Erfarenheterna därifrån är inte positiva – t ex saknar idén om ”hårdare tag” mot ungdomsbrottslingar forskningsmässigt stöd, sänkt straffmyndighetsålder har varit ett misslyckande och förslaget om visitationszoner bryter mot grundläggande rättsidéer.
I migrationspolitiken föreslår man också ”hårdare tag”. Permanenta uppehållstillstånd ska utmönstras, inre utlänningskontroller ska stärkas och det ska bli möjligt att utvisa utländska medborgare pga ”bristande vandel”, som kontakter med kriminella nätverk, missbruk, prostitution eller anmärkningar om levnadssättet. Tilltron till myndigheterna urholkas av den anmälningsplikt för bl a socialarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal, när de möter någon som saknar laglig rätt att vistas i landet, liksom förslaget om informationsutbyte mellan myndigheter i dessa frågor. Socialpolitiken går från att vara serviceinriktad, hjälpande och stödjande till att ha en mer kontrollerande och repressiv funktion.
Peter Andersson från Stockholms universitet, är lektor i socialt arbete med inriktning psykosocialt behandlingsarbete och han talade om institutionsvård för ungdomar. Den ska syfta till att rehabilitera ungdomarna till ett liv utan brottslighet, inte vara en del av det straffrättsliga systemet. Forskning har också visat att institutionsvård av unga är förenat med risker. Barn i institutionsvård löper höge risk att utsättas för våld – fysiskt, psykiskt, sexuellt och verbalt. I Sverige har det kommit oroande indikationer på missförhållanden och övergrepp vid institutioner för barn och unga. Tidiga insatser är viktiga, och socialtjänsten har en tvingande och svår uppgift att hantera komplexa problem, som har sin grogrund i områden med en befolkning som lever under ekonomiskt utsatta villkor, och där barn exponeras för våld och kriminalitet. Enligt den samlade forskningen bör institutionsvården vara så kortvarig som möjligt, genomföras i små grupper, bestå av intensiva insatser av välutbildad personal och efterföljas av en kraftfull eftervård.
Karin Timm Östlund från Sveriges stadsmissioner informerade om fattigdomen i Sverige idag och redovisade data från den Fattigdomsrapport som organisationen årligen ger ut. Eftersom priserna på mat under senare år har ökat med 20 % har alltfler människor tvingats prioritera mellan grundläggande och nödvändiga behov, t ex mellan att kunna äta eller betala hyran, vilket lett till vräkningar, också av barnfamiljer. Stadsmissionen har på senare år fördubblat antalet besökare som kommer för ekonomiskt eller materiellt stöd och mat. Man möter mellan 5000 och 7000 personer varje dag i de olika verksamheterna runt om i landet.
Över två tredjedelar av Stadsmissionens insatser för personer i fattigdom är matrelaterade. Man serverar måltider, delar ut matkassar och driver också butiker, där varor med kort ”bäst-före-datum” säljs till förmånliga priser till dem som blivit beviljade att handla där. Det kan vara människor som arbetar men där lönen inte längre räcker till mat och hyra. Det kan vara pensionärer som äter sin lunch på Stadsmissionen och ofta tar med halva portionen hem för kvällens middag. Det kan också vara personer som under en längre tid levt på försörjningsstöd, där beloppet, som är tänkt att vara tillfälligt, inte följt med prisutvecklingen och utarmat den ekonomiska situationen. Stadsmissionen önskar att miniminivån i Sveriges välfärdssystem skulle vara tillräckliga för att täcka basala levnadskostnader och man kräver besked från regering och riksdag om vilken slags välfärdsstat Sverige ska vara.
Efter en kort paus med fruktstund delades så Svensk socialpolitisk förenings hederspris ut. Som en motvikt till de lite dystra rapporterna fick vi ta del av erfarenheter från en kommun, Umeå. Där har man skapat en modell för bred samverkan mellan kommunens olika myndigheter, polisen och det civila samhället för att förebygga och komma tillrätta med brottslighet bland barn och unga. Kommunstyrelsens ordförande i Umeå Hans Lindberg, lokalpolisområdeschefen Michael Rystedt och Seth Åberg, utvecklingsstrateg i Umebrå, tog emot priset.
Vi fick sedan ta del av arbetet som bedrivits i Umeå, där alla enligt Hans Lindberg kämpar för att Umeå ska vara en bra stad att bo i och man åstadkommer ”mernytta” genom samarbetet med många olika intressenter: polis, sociala myndigheter, föreningsliv, kultur. De arbetar förebyggande, med socialpolitiska perspektiv i stället för kriminalpolitiska, undviker brandkårsutryckningar och pratar med ungdomarna i stället för om dem.
Michael Rystedt från polisen berättade att man redan 2017 såg tendenser till social oro i vissa stadsdelar med gäng som bedrev drogförsäljning och bemötte polisen illa. Man bestämde sig då för att försöka kartlägga den ökade brottsligheten, man gjorde socioekonomiska kartor och diskuterade tillsammans hur samhället skulle kunna ta tillbaka områdena från de kriminella gängen. Det var viktigt att börja i tid, och att angripa både den synliga brottsligheten och den dolda, t ex på vissa arbetsplatser och i form av penningtvätt. Det görs årliga undersökningar och man har kunnat konstatera att utvecklingen går åt rätt håll även om det fortfarande finns utmaningar.
Seth Åberg beskrev den omfattande samverkan och aktivitet som kommit till stånd inom Umebrå mellan olika aktörer. Det har t ex varit krafttag mot narkotika, arbete för att minska användandet av dopingpreparat, trygghetsvandringar i staden, insatser mot våldsbejakande extremism – allt för att Umeå ska kunna växa tryggt och säkert. Man arbetar med olika former av förebyggande insatser för individer, grupper men också med universella insatser som omfattar alla. Kommunen arbetar med medborgarlöften och ger regelbundet ut rapporter, i snygg design, för att invånarna i Umeå och politikerna ska kunna följa arbetet, Man visar att förebyggande arbete är möjligt – och mycket roligare än att brotta ner ungdomar ute på gatan, som lokalpolischefen uttryckte det.
Chefsekonomen vid Sveriges Kommuner och Regioner, Annika Wallenskog, redogjorde för den problematiska samhällsekonomiska situationen med hög inflation, försvagad kronkurs, allt högre räntor, svag BNP-tillväxt och ett backande realt skatteunderlag. Låneskulden har ökat i kommuner och regioner, och finansieringsprincipen är kraftigt eftersatt inom socialtjänstområdet. Det finns ett stort behov av att anställa personal inom olika grenar av kommunsektorn under de kommande tio åren, främst inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård, vilket kommer att bli en stor utmaning. Trots de dystra prognoserna är Annika Wallenskog i grunden optimistisk; hon avslutade sin presentation med att säga: ”Vi är duktiga, vi kommer att klara det!”
Sista föreläsningen för dagen stod Fredrik Hjulström för. Han är samhällspolitisk chef på Akademikerförbundets SSR och han gav en överblick över de utredningar och lagförslag som nu bereds i regeringskansliet. Många utredningar och regeringsuppdrag har sin upprinnelse i Tidöavtalet och handlar om åtgärder för att motverka kriminalitet bland barn och unga och om informationsdelning mellan brottsbekämpande myndigheter samt om migration.
Arbetet med en ny socialtjänstlag fortgår och den s k samsjuklighetsutredningens förslag bereds med tänkt ikraftträdande 1 januari 2026. Enligt den senare ska regionernas hälso- och sjukvård ansvara för all behandling av skadligt bruk och beroende och tillsammans med kommunerna bedriva en gemensam vård- och stödverksamhet. Vid samma tidpunkt väntas också statligt huvudmannaskap för personlig assistans träda i kraft. Staten ska ansvara för utredning, beslut och finansiering medan kommunerna fortsatt ska ansvara för att utföra assistansen. Däremot är det tveksamt om det blir någon ny äldreomsorgslag, som föreslagits i SOU 2022:41. Tidöavtalet tar endast upp två förslag till utredningar på äldreomsorgens område: ett om kommuners rätt att anställa läkare i den kommunala vården och en om språkkrav för personal inom äldreomsorgen.
Övrigt aktuellt på socialpolitikens område är en Lag om kommuners ansvar för brottsförebyggande åtgärder (1 juli 2023), nationell hemlöshetsstrategi (2022), effektivare tillsyn över socialtjänsten via IVO, aktivitetsplikt vid försörjningsstöd, Bostad först (2026), en ny ordning för asylsökandes boende och en översyn av bosättningslagen. Svensk socialpolitisk förening lär få anledning att återkomma till flera av utredningarna och förslagen vid kommande seminarier och studiedagar.
Gun-Britt Trydegård